En resa med slutdestination: Den roliga familjen

Idag har Nils röjt på öppna förskolan. Massor leksaker som han inte lekt med förut. Jag tror han gillade det :)

En kall och blåsig måndag morgon och jag begav mig för att käka lyxfrulle med några mamas (nygamla vänner). Oftast när vi träffas är det kramar och frågan vi alla ställer: Hur är läget? Alla svarar, oftast utan att tänka efter, att allt är bra. Idag valde jag att svara ärligt. Det är nyttigt och viktigt att få berätta att man inte mår som man brukar. Lite råd på vägen gör gott och att få (våga) vara sig själv.

Några igenkännande kommentarer till föregående inlägg får mig att fundera över varför vi bara delar med oss av sånt som är bra, varför ska vi alltid dölja eller stoppa undan det som inte känns helt bra? Jag uppskattar era kommentarer. Mycket.

Jag tänker såhär, att får man frågan om hur man mår, av vänner borde man väl ta tillfället att svara ärligt. Jag ska iallafall försöka bli bättre på det.

God natt!

Det är nånting som inte är bra, men jag kan inte för mitt liv sätta fingret på vad det är. Men de senaste 4-5 dagarna har jag varit trött, trots att jag får sova, mitt tålamod är obefintligt, jag blir provocerad över småsaker, jag vill göra/köpa sånt jag inte kan/får. Ena stunden trivs jag med mig själv, nästa vill jag bara krypa ur mitt eget skinn.

Är jag deprimerad? Eller är det 7 månaders sömnbrist som tar ut sin rätt på alla tänkbara sätt? Jag vet inte, jag ogillar känslan, jag är inte helt bekväm med den här sinnesstämningen.

Nu ska jag sova, imorrn är det frukostdags med mina mamas och deras babys :)

Och där kom febern, som ett brev på posten...

Just i detta nu roar sig Nils i sin egen säng. Sängen som han har sovit i från 19.30-06.30 i natt! Jag kan inte tro att det är sant, jag har inte varit där och stoppat in nappen en enda gång!

Jag är utvilad!

Älskade sötnöten

Igår var vi på barnkalas, Nils syssling Anny fyllde 3 år. Nils var lite avvaktande till en början, tyckte gammelfaster (min faster, som tagit fotona) var lite för obekant, så han sökte tryggheten hos morfar. Men efter ett tag släppte det, då gick han loss bland alla nya och spännande leksakerna. Allt lät och blinkade = succé :)

Nils och morfar

Nils bakom ladugården

Nils och den blinkande hunden

Idag har vi provat sång i sandbäcksgården. Det var okej, är nog roligare om man känner någon. Inga direkt kristna sånger, men en väldigt kristen sångfröken :) Vi blåste bubblor och det gillar Nils. Vi blåser bubblor i köket, här hemma.

Nils fick hänga med sin farmor idag, det var jättelänge sen sist. Dumma sjukdomar.

Sen har det lilla livet hostat en hel del ikväll, så imorrn blir det nog lite lugnt igen.

Nu säger vi god natt!

Det går runt, det går runt. Nu är mattias sjuk IGEN. Jag vägrar bli sjuk igen, hos mig ska denna cirkel brytas. Basta!!!

Nu ger vi oss ut på en liten promenad, Nils ska få gunga, morgan kissa och jag lite d-vitamin.

Nils gillar sin gåstol, jag tror anledningen är att han kommer åt saker han annars inte når :)

Till studentplakatet? :)

Imorrn blir det Norrköping med Madde, hoppas på att hitta ett par träningsbyxor.

Hur söt? Sååå söt!

Upp på tå, upp på tå... :)

Nu väntar vi bara på att han ska komma på att han kan flytta händerna framåt.

Så här står han mest hela dagarna och vaggar fram och tillbaka. Han har inte kommit på hur man flyttar fram armarna :)