En resa med slutdestination: Den roliga familjen

"Hej Tjockis"T
"Tjena tjockis, hur är läget?"
"Vad tjock du börjar bli nu"
"Nu börjar du bli ordentligt tjock. Tjockis får man bara säga till gravida, det får man aldrig säga till någon annan (pratar till sin 6-åriga dotter)"
"När är det dags? OJ, jaha! Jag tror det är tvillingar"

Ovanstående är ett liiiitet utdrag av vad jag som gravid får höra inte dagligen, men flera gånger i veckan. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tog åt mig. Eftersom jag aldrig varit smal, så är ordet tjockis väldigt laddat för mig. Jag tycker inte att man har "rätt" att häva ur sig sånt till en gravid. Då vill man INTE höra sånt, det man behöver höra är att magen är fin, att man ser pigg ut, att man har fina kläder, är fin i håret osv. Att höra att man är en tjockis går fetbort! Jag blir ledsen och arg. Varenda dag känner jag mig tjock, varenda dag står jag framför spegeln och mår dåligt över att jag är tjock och inte känner mig bekväm med min kropp. Att sen få det "bekräftat" av folk, gör inte det hela bättre.

Det värsta var nog igår när jag kommer till jobbet i en ny klänning, kände mig fin ich fräsch. Det första jag får höra är:

K: Oj, nu tror jag bestämt magen har växt rejält.
Jag: Nja, tror inte den växt så mycket över en helg...
B: Ja, bredrandigt gör ju att man ser större ut, tyvärr.

Resten av dagen gick jag runt och kände mig tjock! Enda till eftermiddagen då en av kollegorna säger: Vad fin du är idag, vad mycket fina gravidkläder det finns nu. Annat var det när jag väntade barn.


Kalla mig INTE tjockis, tack!

Två arbetsdagar den här veckan + tre skoldagar veckan därpå + skolavslutningen + en arbetsdag veckan därpå = 7 arbetsdagar kvar. Det känns inte helt verkligt att den här terminen snart är slut. Tanken på att jag snart påbörjar ca. 9-10 veckors total ledighet är svår att greppa. Likaså att det är 10-12 veckor kvar till vi blir en till i familjen.

I helgen var Mattias och pappa jätteduktiga och tapetserade 2/3 av barnrummet, på torsdag ska Mattias och svärfar tapetsera resten. Nästa vecka kommer golvlisterna förhoppningsvis på plats och fönsterbrädan. Sedan är rummet ÄNTLIGEN klart, det har inte gått fort den här gången.

På måndag åker jag med svärmor till IKEA, då ska det handlas spjälsäng med tillbehör + byrå/er. Kanske en matta och en lampa också. Sen har vi nog det nödvändigaste till mysbebisen. Då ska man börja tänka på alla småpryttlar som:

• salvor,

• krämer,

• termometer,

• snorsug,

• blöjor,

• amningsgrejer,

• nappar,

• flaskor,

• tvättlappar,

• tvättkräm,

• badbalja,

• babysitter,

• babygym,

• bärsele osv.

Jag vet inte ens hälften av vad man egentligen behöver.

Tips mottages mer än gärna!

Jag läser om Gunnar Glans för mina 6-åringar. I korta drag handlar den om en storstadskarl som ska ta hand om en bondgård åt sin släkting. Grisen Malin får 7 kultingar, Gunnar vaktar kultingarna och sover till och med hos dem. En dag när han kommer in i stian så räknar han och får det bara till 6 st. Han blir förfärad och hittar sen en alldeles livlös kulting, lillkultingen. Han försöker skaka liv iden men lyckas inte, när han inser att den är död blir han arg på suggan Malin som råkat klämma sin kulting.

När jag sitter och läser detta så blir jag lite känslosam, jag känner hur tårarna bränner i ögonen. Samtidigt som jag känner att det är så himla sorgligt så kan jag inte låta bli att småskratta åt mig själv, inombords. Det är ju helt fantastiskt vad hormonerna kan göra med mig :D

Likadant var det igår när jag och kollegorna åker hem från jobbet och vi kommer in på att det legat en död grävling vid en refug i ett par dagar. Och den ena kollegan berättar att grävlingen ville korsa vägen (som den alltid brukar göra), men den här gången hade de satt upp refuger så den hade ingenstans att ta vägen. Då fick jag stålsätta mig ordentligt, annars hade jag brustit i gråt :)

Eller som när vi var hos veterinären igår och börjar prata om att Morgan behöver göra en munsanering. Det betyder att de söver ner honom, skrapar tandsten och drar ut lösa tänder. Och jag frågar hur han ska klara sig utan sina små bissingar. Veterinären svarar att hundar klarar sig väldigt bra utan tänder och att hon som mest dragit ut 15(!) tänder på en hund. Då hade jag återigen kunnat börja storgrina, lilla bubben utan tänder (kommer inte hända, han hade nog bara ett par lösa) lilla bubben ska sövas osv.

Jag tror ni förstår var jag försöker komma... :) Jag har extremt nära till gråt, kort och gott, både av lycka och sorg som tur är.

Jag har vid ett fåtal gånger känt mysbebisen stryka sig mot insidan av magen. Det känns som en smekning mot min arm eller hand (vad jag nu har emot). Det är en upplevelse som är svår att beskriva, men den känslan det skapar är underbar. Det ger någon konstig form av försmak av vad som komma skall, när mysbebisen kommit ut och ligger i min famn. Det är en smekning som nästan får mig till tårar.

I love it!

Skiten vägrar att fungera så fort jag vill mobilblogga med en bild, text går bra, men inte bild. Då hamnar inlägget i min gamla blogg, det är ju stört!

Suck!

Idag var jag pigg och allert när jag vaknade, tänkte till och med att jag inte tyckt det varit jobbigt att gå upp på hela veckan. Men efter lunch så kändes det som att jag mer än gärna hade slutat för dagen och åkt hem. Eftermiddagen gick i 110, uträttade en del ärenden inför bröllopet imorrn och följde med den blivande bruden och rekade lokalen.

Väl hemma så blev det en liten och lååångsam promenad med sambo och vovve. Det var skönt att komma ut, men jag blir riktigt frustrerad över att inte kunna gå längre promenader och snabbare.

Nu har jag precis duschat och målat naglarna. Kläderna för morgondagen är framplockade och jag måste säga att det mesta är i sin ordning. Allt utom dikten som jag ska läsa, jag vill sååå gärna kunna den utantill, men vissa delar vägrar sätta sig!

Men det löser sig, morgondagen kommer bli helt fantastisk oavsett :)

Fick idag det enormt orättvisa beskedet om att jag anses vara vållande till kollisionen som inträffade för några veckor sedan. Jag mejlade dock tillbaka och bad dem förklara på vilka grunder jag anses skyldig. Jag kan säga som så här att det var INTE den utgiften som jag behövde just nu, 4375:- hade jag behövt lägga på trall, marksten och möbler till barnrummet! Beslutet är helt sjukt orättvist, jag blir jättearg och jätteledsen på samma gång! Jag skulle nästan kunna tänka mig att överklaga beslutet! Ännu argare blir jag för att det är en jävla surfitt* som får som hon vill, trots att hon inte förtjänar det. Jag blir vansinnig när jag tänker på hur fruktansvärt hon betedde sig!

Den bittra sanningen är väl tyvärr att det inte tjänar någonting till att sitta här och vara arg och ledsen, jag kommer ju få betala skiten ändå!

Del 2

Idag var det återigen dags att träffa föräldragruppen. Det var riktigt trevligt, paren är så mysiga och det känns som vi är ganska lika. Idag fick vi titta på en förlossningsfilm, sen fick vi provligga sackosäckar och killarna fick prova på hur de kan massera. Sen fick vi tjejer prova på att krystandas, det tog ett par försök innan man hittade rätt sätt att andas ut och trycka på, på. Sen bokade vi in datum för återträff, när alla har fått sina bebisar.

En av tjejerna hade med sig jättegott fika, nästa gång är det vår tur och jag har redan börjat fundera på vad vi ska bjuda på för något :)

Den här tapeten var vi nere och beställde idag (till barnrummet), vi beställde den nästan utan att fråga vad den kostade. Den var långt ifrån billig, närmare bestämt 700:-/rulle! Som väl är så behöver ju vi "bara" två rullar :) Lite minus till butiken, vi måste betala frakten för rullarna själv. Inte så serviceminded, så egentligen hade jag ju kunnat beställa den själv på nätet... Men det känns som ett bra val, jag tror det kommer bli riktigt fint i rummet, färg är något som hör barnrum till och grönt är dessutom könsneutralt.

 

Hoppas på att kunna smacka upp den på väggen nästa helg, ska flirta lite med pappa och se om han vill hjälpa till.

 

I natt drömde jag att vi gjorde ett ultraljud och att det var en kille. Så hela dagen har jag tänkt att det är ett gossebarn därinne. Men tidigare i graviditeten drömde jag att det var en tjej, så jag antar att det inte betyder ett smack :) Jag är sååå nyfiken på vad det är för liten buse som gömmer sig därinne, detta till trots så har jag inte kommit mig för att boka ett extra ultraljud.

I övrigt har jag haft en "smaldag", jag trodde inte att de existerade när man var gravid, men idag vaknade jag och tyckte jag såg så smal och fin ut OCH känslan har hållt i sig hela dagen, tack och lov!

Nu blir det en chokladboll framför En unge i minuten!

Idag cyklade jag ner på stan och tog en långfika med Madde, det var mucho trevligt! Vi betade av den nya läroplanen, skvaller, bröllop, bebis, ekonomi och längtan efter jordgubbar :)

Väl hemma så har jag tvättat, ätit mat, skurat köket - spisen och ugnen, jag har tvättat lite till och plockat undan vinter/höst/tidig vår-skorna (det var ett måste för att jag ska få plats med mina sommarskor). Nu äter jag kvällsmål i form av smoothie, macka och vattenmelon - smaskens!

Nu är det mästarnas mästare, sen big brother och sist sängen!

1. Ny trall på baksidan (måste ske 2011)
2. Plattläggning på framsidan (måste ske 2011)
3. Måla tak på gästtoaletten (borde kunna ske 2011)
4. Byta 5 st. innerdörrar (får väldigt gärna bli bytta 2011)
5. Måla fasaden (måste ske 2011)
6. Tapetsera hallarna
7. Måla trappen

När allt det där är färdigt, då är det nog dags för bebisen att börja skolan ;)

Idag startade vi dagen med att fundera ut vad vi skulle göra. Vi gick från att vara på väg till Ikea, till att åka och köpa duk till + en spegel till gästtoaletten, följt av en fika hos farmor och farfar.

Ikväll åt vi jättegod pastasallad i solen, därefter fick jag ett ryck och grävde upp typ 100 maskroser. Så nu är det bara 100 kvar... Sen har vi satt upp toalettspegeln, hallspegeln och en liten hylla. Vi har äntligen fått ytterligare några pusselbitar på plats. Icke att förglömma, igår lade Mattias färdigt golvet i barnrummet. Nu återstår det "bara" att välja tapeter och sätta upp dessa. Nu börjar jag kunna skönja slutet. Tyvärr är det ju så att när ett projekt är avslutat så är det bara att påbörja nästa.

Del 1

Idag var vi för allra första gången på föräldraträff som det kallas. Vi var tre par som närvarade, ett par var sjukt och de andra två dök inte upp. Mitt intryck av de som var där var positivt, de verkar trevliga och mysiga. Vi ska turas om att ta med oss fika, det är ju alltid trevligt :) Det är nog blivande mammor som jag kanske skulle kunna tänka mig att hålla kontakten med, kanske kommer vi i samma mammagrupp. Jag tror vi är indelade i föräldragrupper utifrån vilken vårdcentral vi valt till vårt barn.

Hur som helst, i dag pratade barnmorskan om förlossningen, tecken på att det är dags, olika smärtstillande, vad pappan kan hjälpa till med osv. Det var kanske inte jättemycket ny information, men efteråt kändes det som att det skulle bli spännande med förlossningen.

Nästa vecka ska vi titta på förlossningsfilm, prova på att andas och prova olika positioner man kan använda sig av under värkarbetet. Det blir nog bra, trevligt att träffa andra i samma situation.

Sitter och letar möbler (till barnrummet) som en galning. Blev snuvad på ett kanonpaket på blocket, jag hann inte ens kontakta säljaren förrän det var sålt. Nu har jag återigen hittat ett liknande paket, som jag lyckades få. Tyvärr hade de hunnit sälja sängen, men sängar finns det gott om på blocket. Det är IKEAs möbelserie Hensvik som jag spanat in, jag tror det kommer göra sig bra i lilla rummet.



Skötbordet, vägghyllan och golvhyllan som jag reserverat på blocket, där är baksycket tapetserat med en riktigt snygg tapet. Det gör ju att möblerna får en mer personlig prägel och som tur var föll tapeten mig helt i smaken, jag tror verkligen det kommer piffa upp rummet.

När vi köpt alla dessa möbler via blocket så har vi sparat dryga 1000-lappen och det känns ju inte helt fel, dessa 1000:- kan man köpa annat roligt för :)

Idag är jag så trött, så trött. Sov 9,5 h i natt, men har kännt mig nyvaken och sömnig hela dagen. Jag tror det är sviterna från igår, då vi hade en liten möhippa. Det kanske tar ut sin rätt att vara igång ca 19 timmar när man gått 25 fulla veckor i sin graviditet. Hur som så har jag försökt göra minsta möjliga idag, utnyttjat söndagen som den vilodag det faktiskt ska vara.

Imorrn är det återigen jobb som gäller, ytterligare en vecka med bondgårdstema, utvecklingssamtal och veckan avslutas med friluftsdag (aj säger foglossningen).

På torsdag är det även dags för allra första föräldraträffen, det ska bli spännande att se vad det är för föräldrar där och vad vi ska prata om.

Nu återgår jag till slappandet och inväntar bigbrother (de hjärndödas favorit progam :D)

Idag har jag känt mig ostabil, precis hela dagen. Gråten har hängt i luften från det jag vaknade och hänger fortfarande kvar. Minsta lilla motgång (tappa nåt på golvet, inte hitta det jag letar efter osv.) har fått mig att vilja brista i total gråt. Men jag har stått emot och nu är sena kvällen här och jag kommer nog klara mig genom dagen utan att gråta.

Det känns som att den här dagen har gått i ett, ett fullbokat schema på en fredag, det hör annars inte till vanligheterna. Hade varit trevligt med en fredagsfika, men det kanske blir nästa vecka, Madde? :)

Nej, nu kallar sängen på mig. Men först ut med vovven...

I eftermiddags råkade jag ut för nåt alldeles vedervärdigt, jag kolliderade med en bil (ingen fara skedd, bara på bilen). Jag kolliderade med världens mest otrevliga människa som hotade att polisanmäla mig, hon slog till och med telefonnummret! Jag behöll mitt lugn, tack och lov, försökte vara saklig och få fram att vi hade delade åsikter om hur det gått till och att försäkringsbolagen får avgöra vem den skyldige äro. Hon skulle ha alla mina uppgifter men jag fick nätt och jämt hennes registreringsnummer. Usch, vilken människa! Förhoppningsvis reagerade hon så för att hon var i chock, men jag skulle inte bli förvånad om jag blir polisanmäld... Däremot hoppas jag att mitt försäkringsbolag strider för min rätt i det här fallet! Nu blir det upp till bevis om vi ska fortsätta med det här försäkringsbolaget eller ej :)

När jag väl satt i bilen igen och skulle köra hem så bröt jag ihop, totalt. Grät så jag började hyperventilera, hela vägen hem. Nu när det har gått några timmar så tror jag nog att det ligger lite hormoner bakom reaktionen. MEN därmed inte sagt att jag inte hade börjat gråta som ogravid.

Stackars vår fina bil fick en buckla och hennes bil fick "bara" ett trasigt extra ljus. Usch!

Idag har vi varit hos barnmorskan, det var väldigt länge sen. Det är ju inte så tätt mellan träffarna så där i början och det kan man ju diskutera... Till på köpet får vi från och med nästa gång en annan barnmorska, då vår nuvarande ska vara mamma ledig och sen börja jobba på förlossningen. Hur som helst så var det dags att mäta magen och lyssna på hjärtljudet. Jag måste säga att jag blev lite tagen av hjärtljuden, det kändes så märkligt på något sätt att höra någon annans hjärta slå så starkt och fort (145 slag/minut).

När det var dags att mäta magen så blev det många frågetecken. Jag låg långt över kurvan, som om jag vore i v.30 fast jag bara är i v.25. Barnmorskan fick huvudbry och dubbelkollade och kallade in en av de gamla rävarna för att mäta. Den gamla räven fick ner det 2 cm, vilket tydligen är preciiiis på översta kurvan. Hon sade dock att hon trodde jag låg längre fram än ultraljudet visade. Hon trodde sista mensen stämde bättre. Och det får gärna vara så, jag hoppar gärna framåt i tiden :)

Väl där passade vi på att anmäla oss till profylaxkurs, det fanns en enda plats kvar, så jag tror det var ödet. Det blir spännande att gå och lära sig andas inför förlossningen.

I övrigt har jag börjat få foglossning och det är ju inte vidare värst bekvämt måste jag erkänna. Men jag får vara glad när den bara håller sig till ett och samma ställe och inte breder ut sig över hela bäckenet. Jag tycker jag klarat mig länge från det, men barnmorskan tyckte att det var tidigt.