Urre-burre
En kall och blåsig måndag morgon och jag begav mig för att käka lyxfrulle med några mamas (nygamla vänner). Oftast när vi träffas är det kramar och frågan vi alla ställer: Hur är läget? Alla svarar, oftast utan att tänka efter, att allt är bra. Idag valde jag att svara ärligt. Det är nyttigt och viktigt att få berätta att man inte mår som man brukar. Lite råd på vägen gör gott och att få (våga) vara sig själv.
Några igenkännande kommentarer till föregående inlägg får mig att fundera över varför vi bara delar med oss av sånt som är bra, varför ska vi alltid dölja eller stoppa undan det som inte känns helt bra? Jag uppskattar era kommentarer. Mycket.
Jag tänker såhär, att får man frågan om hur man mår, av vänner borde man väl ta tillfället att svara ärligt. Jag ska iallafall försöka bli bättre på det.
God natt!
Helt rätt och riktigt tycker jag! Man behöver prata om det som känns tufft, det är ju så man lär sig och kan gå vidare med tips från experten/vännerna :-) Kramar
Jag håller helt med dig Jenny om ditt inlägg. Klart man ska svara ärligt!! Kram
