Summering
Idag har jag gått en längre promenad, ca 30 min (gick samma runda igår). Det är långt för mig, då jag har ont av foglossningen och det trycker på neråt och är allmänt oskönt att promenera. Det brukar straffa sig mot kvällen och ibland även dagen efter. Det är väl därför de säger att vila är A och O när man har foglossning...
Jag märker att jag allt oftare tänker på förlossningen, letar tecken på om något är på G och spekulerar i vilken dag det kan tänkas sätta igång.
Om jag skulle summera min graviditet hittills, med bara 1,5 vecka kvar till BF, så skulle jag nog allt som allt säga att det varit helt okej. De första 7 veckorna var nemas problemas, de nästkommande 6 veckorna var rent av vedervärdiga med illamående och kräkningar dagarna i ända. De följande 6 veckorna var helt okej i och med att illamåendet nästintill försvann. Blev illamående om kvällarna, trött som bara tusan, hade halsbränna och otroligt vidrig smak i munnen hela dagarna. Från vecka 20 och framåt har jag haft det lätt, bortsett från foglossningen i blygdbenet. Jag har kännt mig pigg, orkat med aktiviteter, haft lust med aktiviteter och inte alls känt mig särskilt klumpig. De sista 2 veckorna har jag börjat känna mig klumpig, tröttare och svullnare i kroppen. Jag tror vätskan börjar komma krypandes in i min kropp :)
Däremot har jag kommit på att jag inte tillhör den skaran som svävar på små rosa moln och tycker att det är det bästa som finns att vara gravid. Jag myser inte vid varje spark och rörelse i magen, tycker mest det känns konstigt :) Som min mamma sa: Skulle storken kunna komma med en bebis, så skulle du välja det sättet. Och jag kan till viss del hålla med. MEN jag är otroligt tacksam som kunnat bli gravid och kommer kanske vilja/få uppleva det igen.
En sak är säker och det är att jag längtar efter att få möta barnet jag burit i magen i närmare ett år. Bebisen, din mamma, pappa och "storebror" väntar på dig!
Jag märker att jag allt oftare tänker på förlossningen, letar tecken på om något är på G och spekulerar i vilken dag det kan tänkas sätta igång.
Om jag skulle summera min graviditet hittills, med bara 1,5 vecka kvar till BF, så skulle jag nog allt som allt säga att det varit helt okej. De första 7 veckorna var nemas problemas, de nästkommande 6 veckorna var rent av vedervärdiga med illamående och kräkningar dagarna i ända. De följande 6 veckorna var helt okej i och med att illamåendet nästintill försvann. Blev illamående om kvällarna, trött som bara tusan, hade halsbränna och otroligt vidrig smak i munnen hela dagarna. Från vecka 20 och framåt har jag haft det lätt, bortsett från foglossningen i blygdbenet. Jag har kännt mig pigg, orkat med aktiviteter, haft lust med aktiviteter och inte alls känt mig särskilt klumpig. De sista 2 veckorna har jag börjat känna mig klumpig, tröttare och svullnare i kroppen. Jag tror vätskan börjar komma krypandes in i min kropp :)
Däremot har jag kommit på att jag inte tillhör den skaran som svävar på små rosa moln och tycker att det är det bästa som finns att vara gravid. Jag myser inte vid varje spark och rörelse i magen, tycker mest det känns konstigt :) Som min mamma sa: Skulle storken kunna komma med en bebis, så skulle du välja det sättet. Och jag kan till viss del hålla med. MEN jag är otroligt tacksam som kunnat bli gravid och kommer kanske vilja/få uppleva det igen.
En sak är säker och det är att jag längtar efter att få möta barnet jag burit i magen i närmare ett år. Bebisen, din mamma, pappa och "storebror" väntar på dig!
Kommentarer
Madde
Jag längtar också! Är så nyfiken på vem den lilla är.
Trackback
