Skolbänken och första tanden
Igår gick jag upp i ottan (06.00), Nils mormor knackade på dörren. Klockan 07.00 satt jag på tåget på väg mot Stockholm och Stockholms universitet, skolstart för första gången på 2 år. När jag tog examen trodde jag nog att det skulle dröja lite längre innan det skulle bli dags för det... Det blev minst sagt en heldag, var hemma i radhuset efter 19. Då hade jag saknat min lilla Nils väldigt mycket, även om det gick bättre att vara ifrån honom än vad jag först trodde.
Idag har jag träffat den minsta lilla bebisen jag någonsin sett, hon var så liten, så liten. Som en liten fågelunge. Lilla Wilma var bara 49 cm. lång och vägde drygt 2600 gr. Jag såg henne knappt, när hon låg under morgonrocken på den nyblivna mamman. Jag började självklart gråta. Det går ju inte att låta bli, det är så fint med nyblivna föräldrar med deras små mirakel. Nils känns som en jätte jämfört med henne och då är han ändå ganska liten (tunn) jämfört med andra i hans ålder. Hans första lilla bissing är på väg upp, kan känna den i underkäken. Så himla stor han känns då, första lilla tanden. Min stora, lilla kille :)
Mattias har ledig helg och det känns så himla skönt, en helg helt utan planer också där vi gör lite vad vi känner för. Däremot kan jag bli så less på dessa helger, tycker nästan om vardagarna bättre. För på helgen kommer pressen att vi måste träffa Nils farmor och farfar och mormor och morfar. Så varje helg ska det åkas runt, eller kommas hit. Kan dom inte ta sig tid att komma en kväll i veckan istället? Och jag vet att vi egentligen ska vara glada för att vi har närvarande föräldrar, men ibland blir det bara för mycket.
Nu blir det mys i soffan!
Idag har jag träffat den minsta lilla bebisen jag någonsin sett, hon var så liten, så liten. Som en liten fågelunge. Lilla Wilma var bara 49 cm. lång och vägde drygt 2600 gr. Jag såg henne knappt, när hon låg under morgonrocken på den nyblivna mamman. Jag började självklart gråta. Det går ju inte att låta bli, det är så fint med nyblivna föräldrar med deras små mirakel. Nils känns som en jätte jämfört med henne och då är han ändå ganska liten (tunn) jämfört med andra i hans ålder. Hans första lilla bissing är på väg upp, kan känna den i underkäken. Så himla stor han känns då, första lilla tanden. Min stora, lilla kille :)
Mattias har ledig helg och det känns så himla skönt, en helg helt utan planer också där vi gör lite vad vi känner för. Däremot kan jag bli så less på dessa helger, tycker nästan om vardagarna bättre. För på helgen kommer pressen att vi måste träffa Nils farmor och farfar och mormor och morfar. Så varje helg ska det åkas runt, eller kommas hit. Kan dom inte ta sig tid att komma en kväll i veckan istället? Och jag vet att vi egentligen ska vara glada för att vi har närvarande föräldrar, men ibland blir det bara för mycket.
Nu blir det mys i soffan!
Kommentarer
Jennie
Hur verkade kursen då??
Trackback
