Bägaren rann över
Idag rann bägaren över. När Nils och M kom förbi jobbet för att lämna en grej, då brast jag i gråt. Jag kände redan hemma, på morgonen att det var på väg. Det har varit 3 vansinnigt intensiva veckor, jag har åkt så mycket berg-och dalbana att hälften vore nog. Idag kom allt i fatt, det lilla självförtroendet försvann, har jag valt fel yrke, vad är meningen med mitt liv, vad brinner jag för, vad vill JAG.
Det är tur att eleverna inte börjar imorrn, jag behöver samla ihop mig. Skaka av mig känslan av att vara värdelös på det jag gör. Jag börjar med att försöka sova bort den, sen duscha bort den och till sist cykla bort den. Kl. 8.00 ska jag vara fit for fight igen...
Puss!
Du är absolut inte värdelös. Är det någon lärare jag skulle vilja att Thure ska ha så är det DU!
