Gnälligt
Varför är Nils gnällig 8 av 10 kvällar? Det känns så tråkigt och svårt. Gnällig och mammig är nog mer rätt. Och det är att han känns mammig som känns svårt. Att ordna med barnvakt (framförallt kvällstid) känns läskigt, jag vill inte att han ska gråta sig så slut så att han därför somnar.
Går mammigheten över? Är det en fas? Vad kan jag göra åt det? Blir lätt att jag tar den lätta vägen: "jag kan ta honom, det är lika bra, så slutar han gråta". Jag vill inte vara sån, jag vill vara mer avslappnad. Men det är jobbigt att höra sitt hjärta gråta :(
Just mellan 3-4mån typ var det exakt samma sak för oss, då hade magknipet gett med sig men hon var ändå ledsen. Jag tyckte det var jobbigt att hon var så mammig eftersom vi verkligen försökte ha henne och lägga henne lika ofta. Men för oss gick det över när hon blivit drygt 4 mån. Men Marcus fortsatte försöka lägga henne om kvällarna ändå, även om jag ofta fick ta över till slut i början, men det blev bättre. Och nu kan jag inte nog betona hur skönt det är att vi har precis lika lätt och svårt med allting, hon är varken mammig eller pappig. Sen om det berodde på det kan jag ju förstås inte svara på, men jag vill tro det. Men håll ut vänner! Och låt honom skrika hos Mattias, om Mattias orkar...
Åh jag vet hur det är. Det både frestar på tålamodet och värker i mammahjärtat. Jag minns att David ofta var gnällig om kvällarna men det gick över :-) Den där mammigheten och närhetsbehovet tycker jag har gått i perioder hela tiden. Men jag tror att det är bra att låta pappa Mattias ta Nils trots att det värker i hjärtat på dig och kliar i fingrarna :-) Du kan ju alltid rycka in till slut i allafall :-)
Mammigheten kommer och går i perioder, så va det iaf för oss. Det är hemskt att höra sitt hjärta skrika/gråta. Har du testat minifomdroppar mot "gnälligheten"? Kan ju vara att han har luft i magen som han inte får ut, och får ont av det. Det kan ofta vara så med de små, att de sväljer luft vid amning osv. Kämpa på, det ger sig :)
Kramar Anna
