En resa med slutdestination: Den roliga familjen

I eftermiddags råkade jag ut för nåt alldeles vedervärdigt, jag kolliderade med en bil (ingen fara skedd, bara på bilen). Jag kolliderade med världens mest otrevliga människa som hotade att polisanmäla mig, hon slog till och med telefonnummret! Jag behöll mitt lugn, tack och lov, försökte vara saklig och få fram att vi hade delade åsikter om hur det gått till och att försäkringsbolagen får avgöra vem den skyldige äro. Hon skulle ha alla mina uppgifter men jag fick nätt och jämt hennes registreringsnummer. Usch, vilken människa! Förhoppningsvis reagerade hon så för att hon var i chock, men jag skulle inte bli förvånad om jag blir polisanmäld... Däremot hoppas jag att mitt försäkringsbolag strider för min rätt i det här fallet! Nu blir det upp till bevis om vi ska fortsätta med det här försäkringsbolaget eller ej :)

När jag väl satt i bilen igen och skulle köra hem så bröt jag ihop, totalt. Grät så jag började hyperventilera, hela vägen hem. Nu när det har gått några timmar så tror jag nog att det ligger lite hormoner bakom reaktionen. MEN därmed inte sagt att jag inte hade börjat gråta som ogravid.

Stackars vår fina bil fick en buckla och hennes bil fick "bara" ett trasigt extra ljus. Usch!