En resa med slutdestination: Den roliga familjen

Idag har jag känt mig ostabil, precis hela dagen. Gråten har hängt i luften från det jag vaknade och hänger fortfarande kvar. Minsta lilla motgång (tappa nåt på golvet, inte hitta det jag letar efter osv.) har fått mig att vilja brista i total gråt. Men jag har stått emot och nu är sena kvällen här och jag kommer nog klara mig genom dagen utan att gråta.

Det känns som att den här dagen har gått i ett, ett fullbokat schema på en fredag, det hör annars inte till vanligheterna. Hade varit trevligt med en fredagsfika, men det kanske blir nästa vecka, Madde? :)

Nej, nu kallar sängen på mig. Men först ut med vovven...