Barnvakt
Imorrn är det dags, dagen då vi för allra första gången ska ha barnvakt ett par timmar. Jag är nervös och oroar mig redan, eller har oroat mig sen igår då det bestämdes. Nils är mammig, han kommer börja gråta när han inser att jag inte är där. Det är bra träningen, men jag vill inte att han ska gråta så som han kommer gråta.
Det skulle vara så mycket enklare och tryggare och lugnare om jag visste att han skulle vara lugn, icke-mammig och trygg med vem som helst. Känner redan ångest inför att stänga dörren, gå därifrån och lämna honom kvar. Usch! Men nu snackar vi två timmar, kan han gråta i två timmar? Han borde väl somna tidigare av utmattning? Kan han gråta så han svimmar eller får andnöd? Men usch, vilken hönsmamma jag är.
Han kommer gråta(.), jag måste bara acceptera att så är det (och så förblir det antagligen). Om vi inte lämnar bort honom utan alltid har honom hemma.
Natti!
