En resa med slutdestination: Den roliga familjen

Vi har nu hunnit så långt som till v.21, vi har passerat halva tiden och kan börja räkna ner. Det känns underbart och bra mår jag också, ingen foglossning och illamåendet försvann i v.13. En liten kula har jag fått, kära sambon har gett mig ett nytt smeknamn: Kulan. Vet inte om det är så värst uppskattat... :)

Berättade för kollegorna förra veckan, några hade anat andra blev glatt överraskade. Känns skönt att det inte varit uppenbart. Men vad svårt det har varit att finna det "rätta" tillfället att berätta och hur berättar man? Så här såg det ut förra måndagen i bilen på vägen till jobbet. Kollergorna hämtar upp mig, jag hoppar in i bilen. Följande dialog utspelar sig:

Chauffören: God morgon!
Jag: Morrn morrn.
Chauffören: Hur är läget? Haft en bra skidresa? Nåt du vill berätta om?
Jag: Jo, det är bra. Vi hade det kanon och sen är jag gravid också :D

Där kickade vi igång veckan, kan man säga. Alla gratulerade och verkade genuint glada för min skull, vilket känns skönt. Nu är bara frågan hur man gör med eleverna, ska jag berätta och gå ut med det till föräldrarna? Känns som snacket på byn kommer rulla igång annars, kunde ju bespara dem deras spekulationer.